Nyårsafton. Som sig bör dags för en liten återblick. Året har varit en riktig berg -och dalbana. En hel del skit med svinkoppor, jobbångest, prostataproblem och ihärdiga influensor. För att inte tala om omvärlden. Men också några positiva inslag. Jag fokuserar på dessa, och ser fram emot mer av den varan 2024. Gott nytt år!
ÅRETS VIDEO
Under våren gjorde kubafödde Victor Jiménez en visuell tolkning av min dikt ”05.00” från Jag hamras vaken av hundra tjälhål (Smockadoll 2019). Översatt till spanska av Aleisa Ribalta Guzman. Fantastiskt kul, och jag tycker Jiménez fångar det klockrent.
ÅRETS DUBBELUPPSÄGNING
”Take this job and shove it” vrålade Jello Biafra. Lättledd som jag är tog jag honom på orden, och sa upp mig från kommunen tidigt i våras. Ett halvår in på min nya anställning på regionen lyssnade jag på Dead Kennedys igen, och sa upp mig i december. Två stora och inte helt lätta beslut. Men befriande. Jag har fortfarande en viss kontroll över mitt eget liv.
ÅRETS KONSERT
Madness på Amager Bio i början av april. Suggs och de andra börjar visserligen komma till åren, vilket inte minst märktes på medelåldern i publiken. Men oj så det svänger fortfarande. En kavalkad av hits som fick de flesta att slänga sina kryckor och svänga på höfterna. Allsången under ”It Must Be Love” sände rysningar långt utanför Danmark.
ÅRETS DUBBELSTIPENDIUM
I början av maj blev jag beviljad ett stipendium från Längmanska Kulturfonden för projektet Buildings & Relations. Blev så förvånad och glad att jag föll av stolen. Bara en månad senare damp det ner ett mejl från Författarfonden, som meddelade att jag fått ettårigt arbetsstipendium. Helt. Jävla. Overkligt.
ÅRETS DUBBEL-DIY
I slutet av maj hade Karl Larsson tillverkat det första exet av min diktsamling ”Augustenborg kvart över fyra”, i sitt konstprojekt PUUT. En riktigt liten rackare. Och i oktober satte jag ihop en alternativ DIY-versionen av samma diktsamling. En riktigt mindre rackare. Det är kul att DIY:a.
ÅRETS ALBUM
Lyssnar tyvärr allt mindre på musik, och har istället blivit en poddskalle. Men ett album som gått varmt är ”Två dagar om året” där Mårten Lärka tolkar Stig Dagerman. Och det är inte som en kunde tro Dagermans dikter som står i centrum, utan utsnitt ur hans prosa. Ett oväntat men lyckat grepp. ”Om man vill leva måste man vänja sig vid allt…”
ÅRETS FESTIVAL
Coracle Europe Fringe, Carmarthenshire, Wales, i oktober. Underbart att återse Wales och alla bekanta ansikten där. Fullspäckat schema med framför allt utställningen/projektet Buildnings & Relations, men också uppläsningar, workshops och stadsvandringar. Och – inte minst – att få en skymt av industristaden Port Talbot i ösregnet; inspiriationskälla för Ridley Scott till Blade Runner.
ÅRETS UPPLÄSNING
På trottoaren utanför Red Door Gallery i Köpenhamn, under finisering av Karl Larssons utställningsperiod i augusti. Ett rejält åskregnet hade precis dragit förbi, och vi beslutade att ha uppläsningarna utomhus. Folk som passerade stannade till och lyssnade, solen sneglade fram och allt var gött. Läste några dikter ur ”Augustenborg kvart över fyra”. Ibland vågar jag.
ÅRETS VÄNTAN
Den 13 december fick jag äntligen samtalet jag nervöst väntat på i några veckor. SÄPO hade inget att invända, så min säkerhetsklassning var godkänd. Det innebar i sin tur att jag fått ett nytt jobb som kontorsvaktmästare på Ekobrottsmyndigheten i Malmö. En ny era i arbetslivet tar sin början.
ÅRETS KATT
Fugazi. För tolfte året i rad. Still going strong.
Bubblare: Strössel stolt poserande i sin lilla palestinasjal.
