De senaste veckorna har varit påfrestande för både kropp och själ. Har haft flunsa/covid en vecka, och var även hemma två dagar med ryggsmärtor. Knappt jobbat en vecka efter det förrän jag fick ny flunsa/covid och var hemma en vecka. Sedan bet jag ihop och gick tillbaks till jobbet i tisdags. På torsdag eftermiddag fick jag frossbrytningar och stod och frös och skakade vid postsortering. Höll iaf ut till klockan fyra, yrade hem på cykeln och stoppade en termometer i käften. Hög feber. Antingen var jag inte helt frisk när jag gick tillbaks till jobbet, eller är det ett nytt jävla virus. Oavsett; det är synd om människan. Känner mig som en ynklig Dartanjang. Hade sett fram emot en kort men skön jul allena, för att återgå till jobb på juldagen, och ge järnet årets sista dagar. Får väl se hur det blir med det. MEN det finns också en annan anledning till att jag verkligen vill jobba de där sista dagarna. Det är nämligen just mina sista dagar på SUS.
Efter en lång anställningsintervju, registerutdrag från Säpo samt en omfattande intervju för säkerhetsklassning, är det nu klart att jag har ett nytt jobb på Ekobrottsmyndigheten i Malmö. Börjar min anställning där den 1 februari. Det känns nästan overkligt. Och väldigt spännande. Jag tror att jag kommer trivas som kontorsvaktmästare, eller snarare ”hustomte”, med både varierande och utmanande ansvarsområden. Måste säga att jag har gjort en beundransvärd karriärklättring, från kommunen, via regionen, till statlig anställning inom loppet av sju månader. Så, om bara febern ville lägga sig och hostan försvinna, ser jag fram emot 2024 med tillförsikt. Adjö skiftarbete, hej kontorstid och flex. Adjö hemska arbetskläder, hej casual. Adjö matavfallskvarn, hej fler semesterdagar. Och framför allt; adjö helt utmattad med värk i kroppen och ingen ork att skriva eller teckna eller tänka en vettig tanke efter jobbet. Inshallah.