Jonas Bengt Svensson

Chefredaktör för Populär Poesi, Peter Nyberg, tog i senaste numret av tidskriften tag i sysifosuppdraget att försöka skriva en samlad reflektion om poeter, konstnärer och annat löst kreativt folk som deltog i Fringefestivalen 2019. För att visa på bredden och mångfalden under festivalen. Jag är stolt att min senaste diktsamling omnämns, och dessutom i grymt positiva ordalag…

Den malmöbaserade tecknaren och poeten Jonas Bengt Svensson har under flera år varit bejakare av At the fringe. Ett år har han till och med varit festivalens reporter.

(—)

Svenssons tredje diktbok ”Jag hamras vaken av hundra tjälhål” är utgiven på Smockadoll och dömd att vara en av de där diktböckerna som förtjänar utrymme i nationella medier men inte får det eftersom poeten är relativt okänd och förlaget litet.

(—)

Poesin utgår från ett jag som delar ut tidningar i gryningen. Snabbt borrar sig de vardagliga iakttagelserna ner i djupet av den mänskliga existensen med en liknande direkt skärpa som Charles Bukowski. Även om rapporten inte kommer från den försupne i slummen landar texterna i den tröttkörda människan som sliter för att överleva och även fortsättningsvis fungera i en värld som tär på hen.

Läs hela Peters text här!

Fucking fika – så träffande inleds, upprepas, och beskrivs intrycken av ”det svenska” i Moheb Solimans dikt ”Till” i just släppta tvåspråkiga antologin Mellan Någonstans och Ingenstans/Between Somewhere and Nowhere. (Red. Dominic Williams). Jag är stolt och tacksam att få medverka mellan samma pärmar, med mina egna intryck av staden Tranås och dess invånare/byggnader/mentalitet. Den 19:e oktober hölls ett boksläpp på bästa stället Ban Thai i Tranås. Tyvärr kunde jag inte närvara, och om jag närvarat hade det inte varit för bara fucking fika i första hand…

När jag var inviterad som residensförfattare i Tranås under tre veckor 2016 så hade jag skrivkramp och fet social ångest över att försätta mig i ett sammanhang med en massa främmande författare/konstnärer. Vad som efter ett tag fick min kreativitet att någorlunda klicka igen var att börja teckna istället för att skriva (och att hänga en sväng med finaste Anthony Jones). Jag gav mig ut och skissade platser/byggnader i staden som jag av olika anledningar fann väsentliga. När bilderna väl var på plats krävde de ord. Så det blev några rader till varje bild jag tecknat. Det utmynnade sedermera i en begränsad upplaga av häftat Tranås 7+7, med teckningar och dikter baserade på min vistelse i Tranås. Det vara en av de mest förlösande perioder jag varit med om. Och den känslan är nu alltså förevigad i en antologi. Fint som snus.

 

I september fick jag en förfrågan om att göra några illustrationer till en artikel kring arkitektur i tidningen Vårt Malmö. Oerhört kul att öht bli tillfrågad. Sa förstås ja på stående fot, och ägnade sedan tre veckor med gamnacke och deadlineångest över ritbordet. Fick ihop det till slut och känner mig tillfreds med resultatet som dök upp i månadsskiftet okt/nov. Fyra tuschteckningar av olika byggnader i staden. Dessutom overkligt sjuk känsla att tidningen trycks i hela 160.000 exemplar. Klappar mig på axeln och låter ritbordet vila några dagar.

Den 5 juli, under kulturfestivalen Tranås at The Fringe 2019, passade Populär Poesi på att fira tio år som tidskrift. Jag var inbjuden att läsa på Kultivera och det blev ett välbesökt och positivt evenemang. Med mig hade jag också nyutkomna diktsamlingen Jag hamras vaken av hundra tjälhål, och sålde slut på samtliga ex jag släpat med mig upp till norra Småland. Skitkul.

Under vistelsen deltog jag även i Mikroförlagsmässan på Tranås stadsbibliotek, ett gäng intressanta föredrag, i hemliga sammankomster på diverse lokala krogar, samt läste även på festivalavslutningen på restaurang Ban Thai. Där läste också fantastiska rapparen/poeten Rufus Musafa från Wales en engelsk översättning av samma dikt som knockade mig totalt. Vid hemkomst från Tranås spelade jag med hjälp av ljudoraklet Lars Paulström in dikten och sände den till Wales för att eventuellt inkluderas på ett kommande skivsläpp från Musafas band Dope Biscuits. Vore hur häftigt som helst. Time will tell…

I lördags var det släppfest för pocketutgåvan av antologin Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. Jag hade kanske några för många semesteröl innanför västen,  och muckade gräl med mikrofonen (eller, snarare tvärtom). Publiken verkade dock uppskatta läsningen, och jag sålde dessutom samtliga fem exemplar jag hade med mig av min senaste diktsamling. Kompenserade med att fylla upp ryggan på nytt, dels med en handfull ex av antologin förstås, och dels Henrik Johanssons Brev från en cell samt Anna Arvidsdotters fanzinehäfte Döden mamma döden. I publiken satt bland annat Magnus Nilsson, professor i Litteraturvetenskap med fokus på arbetarlitteratur. Han skrev några rader om aftonen på sin blogg.

Lagom till kulturfestivalen Tranås At The Fringe (29 juni-6 juli)  släpps ”snapshot-poeten” Joakim Beckers fjärde diktsamling, Jag skyfflar kvicksand med bara händerna. I mars fick jag förfrågan från förläggare Magnus Grehn om jag ville skriva förordet till boken. Det var ett lätt beslut i stunden (befann mig vid tillfället i kvarteren kring Reeperbahn i Hamburg och var kanske liiite rund under fötterna och med självförtroende som inte riktigt matchade kostymen). Insåg snart att det innebär ansvar, ångest och research. Men gav mig hän och fick till slut ihop ett förord som jag kan stå för.  Jag bockar av ”Skriva ett förord” på min ständiga ADHD-lista.

För den nyfikne så kan diktsamlingen ifråga beställas från Magnus Grehn Förlag .

En vän fick tipptopp idé. Han öppnade en utställningslokal på sitt dass. Folk och fä kunde bidra med konstverk och allt blev till salu för Stadsmissionen i Malmö.  Slängde genast in ett original (Snapshot Limhamns torg när nazzar & polisen gjorde gemensam sak…).  Det ser ut att ha gått jättebra. Alla bajsauktioner hittills har varit jubel liksom.  Stadsmissionen har fått X tusenlappar – oavkortat – och  en eller annan konstnär har fått ett utrymme att synas. Win-win. Galleri Bajs Rules.