Lördagens besök i Köpenhamn blev en svettig men lyckad historia. Det var tryckande kvavt när jag klev av på Norreport station runt lunchtid. Redan innan jag nått fram till Söerne önskade jag att jag haft en extra ombyteströja i ryggan. Färden fortsatte upp till Norrebro och kulturhuset på Kapelvej 44, där BCAB, Möllegades Boghandel, Amulet Forlag mfl mfl m.fl arrade en bokfestival. Riktigt skönt ställe, men hann tyvärr bara scanna av bokborden och höra en av de uppträdande poeterna; en suggestiv läsning av Tobias Kirstein. Sedan styrde jag stegen mot Red Door Gallery på Möllegade, inför PUUTivalen, som var finisering av Karl Larssons utställningsperiod.
Den lilla gallerilokalen en halvtrappa ner var smyckad från golv till tak med utskrivna kvittoremsor med fotografier av Karl. Draperier av gryninga svartvita stämningar. Effektfullt. Utlåningsbiblioteket PUUT var också aktivt, och jag fick äntligen se och hålla i Karls/PUUTs utgåva av min diktsamling ”Augustenborg kvart över fyra”.
Efter hand strömmade fler och fler gäster och medverkande in. Från Göteborg, från Alingsås, från Malmö, från Tranås, från trakten. Eftersom regnet ännu inte börjat falla beslutades att genomföra uppläsningarna på gatan utanför galleriet. Ett lyckat drag. Folk som passerade stannade ibland till och lyssnade nyfiket. Trots några återbud så var vi ändå ett gott gäng som äntrade den lilla scenen; jag själv, Pablo Saborío, Magnus Grehn, Christer Boberg, Kim Elfving, Elizabeth Torres och Joakim Becker. Och Karl skötte presentationer och mellansnack med den äran.
Alldeles lagom till att uppläsningarna avslutats började regnet falla hårt och kraftigt. Då tryckte alla ihop sig nere i det lilla galleriet. Det minglades och spisades vinylplattor, innan noise-duon Två män i en dambob rev av ett set med distade förvrängda gamla svenska kupletter. Alltid lika skrämmande underhållande.
Sen blev vi bara kvar i källaren på Möllegade, och pratade Pasolini och Ernst Rolf. Det skaffades pizza och vinylen fortsatte att snurra. Regnet ville aldrig upphöra, så till sist äntrade vi ändå de blöta gatorna, och vandrade ett tappert gäng genom Assistenskyrkogården. Vi passerade gravarna till HC Andersen och Niels Bohr. På andra sidan kyrkogården nådde vi det lilla mysiga haket Baren på Kronborggade. Och där beställdes dricka i lass, babblades om konst, legalisering, hybridutgivningar och alternativa rock-poddar. Och mer Pasolini och Ernst Rolf förstås. Strax innan midnatt hakade jag på min bokfyllda rygga och påbörjade den långa vandringen till Norreport och vidare färd hemåt. Det är inte osannolikt att de andra sitter kvar fortfarande.
Sammantaget blev det en fantastisk bra dag och kväll i Köpenhamn. Mycket tack vare inbjudande och generösa Elizabeth Torres som driver Red Door. Mange tak!