Texter

hålet efter din kindtand

hålet efter din kindtand
rymmer en ärta, en tungspets
eller en smärre arbetsmarknadskonflikt

ett ytterst begränsat utrymme
för hunger, kärlek och lågintensiva krig

hålet efter din kindtand
är den tomma stolen
när du inte dyker upp på fackmötet
den här gången heller

hålet efter din kindtand
är en övergiven parkeringsficka
längs E22:an sent om natten
en plats där sjörapportens alla fyrar
samlas för att sakta slockna

 

Infektionsrisk

i Kiruna ska gruvbolaget flytta
en hel jävla kyrka
fyra kilometer uppåt vägen

risken när gruvbolag flyttar
en hel jävla kyrka
fyra kilometer uppåt vägen
är att mottagarkroppen
stöter bort den främmande vävnaden

risken när gruvbolag flyttar
en hel jävla kyrka
fyra kilometer uppåt vägen
är att det uppstår svåra
infektioner mellan bänkraderna
skit som inte ens moderna
elektriska tandborstar rår på

*

körande längs E10:an ska du se
hur grävskoporna fyller igen
hålet med makadam
du ska höra hur det rasslar
och brusar som läskedryck

körande längs E10:an ska du se
att minnena på platsen väger
betydligt mer än kyrkoorgeln

 

[Från manus med arbetsnamn Samtal med mina tänder]


05.00

någon – är det du nu igen? –
vandrar omkring ute på kornåkern
och vrider upp grävlingarnas mekanik
får dem att kila över vägbanan
med låg tyngdpunkt och väloljade vevaxlar

ingenting förvånar mig längre
här är verkligheten ett tygstycke
vårdslöst slängt över landskapets skuldror

jag stannar och tänder en cigarett
stående i slänten ner mot järnvägsrälsen
och vet att några kilometer bakom mig
sitter kråkorna redan med klorna krökta
drar kablarna ur buken på kadavret –
först de röda sen de blå

 

Utan titel

i natt når priset på guld nya rekordnivåer
men lantbrukare fastnar fortfarande
med overaller i skruvar i skördetröskor
arbetare får fortfarande armar avslitna
när de gör översyn av valsmaskiner

i natt når priset på silver nya rekordnivåer
med tidningsbud kör fortfarande i diket
med minutvisarens egg mot strupen
vårdbiträden får fortfarande ryggskott
när de lyfter välfärden på skakande armar

i natt når priset på koppar nya rekordnivåer
och på en rangergård
i skuggan av aktieportföljerna
klipper någon av en högspänningskabel
sätter livet på spel för 40 kronor kilot

 

[Från Jag hamras vaken av hundra tjälhål, Smockadoll Förlag 2019]


Stiga

det finns en stor svart skylt
som fortfarande har tyngd
det finns en klassisk logotyp
där, lite i skuggan av tätorten

det finns en stor svart skog
som vägrar att lämna oss ifred
som en tidlös Carl Fredrik Hill
där, bortom industrilokalerna

och skogen blickar ner
på skyltens rostiga baksida
skogen minns gamla fabriker
och människorna som en gång
arbetat där, skogen minns
varsel och outsourcing

skogen minns skinnberedning
timret på Svartån och kromtippen
– alla somrars sista trötta getingar
som inte går att vifta bort

Stigaskylten är en kom-ihåg-lapp
och du fortsätter att raka dig
omsorgsfullt varje morgon, att knäppa
skjortan hela vägen upp

 

[Från antologin Mellan Någonstans och Ingenstans, Kultivera 2019]


Spontaniteten försvinner

Du hade inga kända fiender
men en dotter som blev terrorist.

När hon fyllde 16 kastade hon
en stor snöboll genom entrérutan
till ett modernt äldreboende

och landade sedan på den nya
politikens obduktionsbord

 

Axonometriska perspektiv

Precis under din mjölksyretröskel
hukar 6000 ord från en småful
och inte särskilt spännande dialekt.

Ett friliggande kartsnitt
utanför polarnatten, femton timmar
med buss på snöiga vintervägar.

På rätt tid och rätt plats
kan du bryta armen på fem ställen
med ultramjuka meditativa rörelser.

I rödbruna klotband med guldsnitt
kan du finna sju blockflöjter
och tre säckar cigaretter.

Du noterar – liksom i förbigående – hur
kartritaren ytterst vant mäter upp svartkrut
och sedan somnar med svår huvudvärk.

 

Något vettigare än att supa

Socialnämndens kristallkula utlovade
inga resultat, inga serafimerringningar, inga
vallmoängar som gjorda för picknick.

Inte heller organiskt liv på Mars.

Du hoppade över ett två meter högt staket
och spottade sedan ut en gul skorpion.

Verkningarna kommer att vara kännbara
i dagar, om inte veckor.

 

[Från Tjuv -96, 668 Förlag 2010/Venaröd Förlag 2016]


Ljusdal

Reliker vid korvmojjen. Varm Pucko som ryker i hela långa
norrnatten. De har stått där sedan tidernas begynnelse,
The Bandy Boys. Hela staden påminner om en korvkiosk. En
skjutlucka av plexiglas och dålig andedräkt. Extra allt.

 

Järpen

Jag nickar till, vaknar med ett ryck! Nickar till, vaknar med
ett ryck! Det är som att befinna sig under vatten med
sprickfärdiga lungor och till slut nå upp till ytan. En algbeklädd
sjunkmina, vilande tills fiskebåtarna kommer med sina trålar.
Järpen, jag ska minnas dig så här.

 

Undsåker

En mycket tyst plats, en gles förklaring utan någon bortre
parentes. Jag ser något grönt och ytterligare något
grönt och jag hör ett avlägset kvitter. Undsåker är en
barndomsvän, någon som talar kärleksfullt om fåglar i P1
och sedan oförklarligt hänger sig på 4H-gården. Undsåker är
antibyråkrati. Jag äter lite av min smörgås.

 

[Från Och sedan fogas ihop igen, Magnus Grehn Förlag 2011]


Pfuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii…

Jag öppnar munnen och visselpipan ljuder. Den är röd
och gjord av plast. Den borde kunna förstås av alla.
Det är som en lek fast det inte är en lek.

Det är aldrig en lek.

Mitt språk vaggar fram genom vårslasket med kåpa över
huvudet. Takdropp och paradoxer. En lavin går i Norge.
En annan i New York. Strupar som täpps till med vackert
blå kristaller.

Nordöstlig bris men jag drömmer större. Jag drömmer
grova basgångar; åskknallar över norska fastlandet.
Dodoom dodoom dodoom dodoom dodoom dodoom…
En rådjurspuls i diket. Små sagor om stora hagelkorn
trummande mot bergsplatåer i Kazakstan. Röster som
brusar på andra sidan väggen/åren. De tränger igenom
ofiltrerade med spår av jordbeck och gult isoleringsdamm.

Tikketi tikketi takk tikketi tikketi takk tikketi tikketi…
Våra blindkäppar som knackar kallt mot den sista tjälen.
Vid strandkanten frilägger ebben snäckor och vattenväxter.
Det är bara barnen som fortfarande envisas med att trassla in
sina små fötter i den torkade tången.

Det är strömt i den stora älven idag. Jag drömmer mig
som en flaskpost med klotter i halsen. Ovanför driver lätta
moln; en väderlek som borde kunna förstås av alla. Allt vi
behöver göra är att vända Tornet ut-och-in. En glipa klarblå
himmel rektangulär som ett vykort. Jag frankerar och vänder
blicken ner i den stora älven igen. Det är verkligen strömt.

Ett jävla drag helt enkelt.

 

[Från antologin Türme Babylons/Towers of Babel, Romiosini Verlag 2004]