Åtta dygn i Wales är till ända. Det var hektiskt. Både utställning, projekt knutet till detta, samt några poesiuppläsningar på agendan. Jag försökte avväga egentid och festival och turism och social samvaro. Gick väl så där. Åtta dagar är bara åtta dagar. Turism och sociliserande fick stryka lite på foten. Men å andra sidan kan en timmes promenad vid ebb längs stranden till Towy i Ferryside väga upp väldigt mycket…
På det hela taget blev det en mycket lyckad resa. Omöjligt att redovisa allt som hände dessa dagar här, men jag trotsade mina demoner och ställde mig mer än en gång på scen för att läsa mina texter inför publik. I Pontypridd, i Ferryside och i Carmarthen…
Jag fick bra input på min utställning, lokaliserade flera byggnader i trakten att teckna än jag hoppats på. Det blev många kilometer vandring i trakten, många foton av diverse byggnader, och såväl skoskav som fotsvett. Det blev några hastiga skisser sittande på varierande etablissemang as well…
Jag åt också världens godaste fish & chips på The Catch, åt en habil fish & chips på West End Fish & Chips. Jag satt i Dylan Thomas hemliga hörn på en pub, blev bjuden på köttsoppa och delikat Cornisch Cruncher hemma hos Stephen & Louise i Johnstown, och fick dessutom pussas med finaste vovven Gwen
Ett av de centrala ställena under festivalen var CWRW på King Street i Carmarthen. Där hölls bland annat poetry slam, och konsert med (medlemmar av) Unbearable Error, Två män i en dambob, samt Axelsson & Boberg sprider oro.
CWRW var även platsen för oss svennar att ha en liten ”Swedish Take Over”. Väldigt kul och utmanande att försöka fånga en publik på ett annat språk´, och/eller på deras språk men med inte 100% kontroll över sina ord. Det gick bra, och alla var väldigt tillmötesgående och supportande. Riktigt skönt ställe. Skulle någon snubbla förbi så finns det även en bra skivaffär en trappa upp.
Nu blir det att återgå till den krassa verkligen med heltidsjobb som knäcker kropp och själ, och få enstaka timmar över till det en egentligen vill. Bara att bita ihop och överleva. Ska också skriva en rapport till Längmanska kulturfonden. I slutändan känns det extra bra att ha varit en del i ett internationellt kultursammanhang, där olika röster och uttryck getts plats, där vi har sammanstrålat från olika håll och språk, från olika genrer och från olika vinklar. I synnerhet med tanke på det politiska läget i Sverige just nu – där det slås ner med släggan på folkbildning, skriks efter hårdare straff och önskas fängsla människor på flykt och målas upp enkla förklaringar om vi & dom. Fortsätt att mötas över gränserna! Högern kan dra åt helvete!
Och. Blygsamt sist i det här inlägget; det finns filmat material från CWRW, när PUUT (Publicering & Utlåning, ett konstprojekt i händerna på Karl Larsson Wallén) äger scenen. Jag själv, Kim Elfving och Karl läser live för en walesisk publik. Dominic äger kameran. Trodde aldrig att jag skulle dela något sånt här, men vafan, here we go…!