Bittergöken skapar AI-omslag

Håhåjaja. Det blev inget stipendium från författafonden i år heller. Jag är bitter och besviken. Jag känner mig förbigången och omkörd. Jag är sur och uppgiven och pissed off. Ja, ni vet, alla de där vanliga känslorna jag brukar bära omkring på. Försöker skaka av mig det hela och spänner bågen på nytt. Nytt år imorgon, och bara ett par månader till nästa ansökningstillfälle – och då börjar känslocirkusen om igen.

Under tiden ligger det trots allt lite annat peppigt och puttrar i den så kallade pipelinen. Jag fick nyligen veta att den kubanska poeten och filmaren Víctor Jiménez, bosatt i Miami, har valt att tolka en av mina dikter (översatt till spanska av Aleisa Ribalta Guzmán) i form av en kortfilm. Det är en del i ett större projekt som kommer att presenteras vid den tionde upplagan av Tranås at the Fringe i sommar. Jiménez har fått fria händer och det ska bli galet spännande att se vad han kokar ihop.

Still from video poem ”Tambores lejanos” by Víctor Jiménez.

På tal om poesi; jag trodde att diktsamlingen ”Samtal med mina tänder” som jag skrivit på en längre tid var så gott som klar. Den visade sig vid närmare eftertanke och input inte vara så klar trots allt. Ett visst mått av antiklimax såklart, men tacksam för insikten gnetar jag vidare. Tyvärr är jag dampigt lagd och tenderar att tröttna på texterna om jag måste umgås med dem allt för länge. Hoppas att jag håller ut ett tag till och lyckas knyta ihop det. Alternativet är att sätta eld på hela skiten. Det är ju också ett slags avslut.

Och på tal om diktsamling; jag hoppas att jag inte är helt ensam om att ligga på tok i framkant, och under skrivandet leka med tanken på bokomslag. Detta långt innan någon ens knystat intresse av att ge ut något. Ibland kan jag till och med föreställa mig bokomslaget först av allt, utan att ha en aning om vad som ska finnas innanför pärmarna. Ett bra cover är den grund på vilken samhället vilar. Medan jag skrivit på ”Samtal med mina tänder” har jag skojat runt lite i AI-programmet Midjourney. Där har jag matat in strofer ur manuset och låtit den artificiella intelligensen skapa bilderna. Det blir inte i närheten av vad jag föreställt mig, men programmet är en väldigt kul leksak. Och om jag modifierar mina utvalda ord/strofer tillräckligt mycket kanske det till och med kan bli användbart. Bilden nedan är bäst hittills. God fortsättning!