Det blev fyra intensiva dagar på Tranås at the Fringe för min del, där jag bevistade närmare 20 programpunkter. Alldeles för många för att redogöra för här. Det är förstås helt fantastiskt att ta del av så mycket poesi, högt som lågt, men jag måste nog säga att jag fann samtalen och författarnas/konstnärernas presentationer allra mest intressant. Som Mats Granberg och Jonas Ellerströms samtal om stencilförlaget Metamorfos, Peter Nybergs presentation av mjuka regler för skapande, eller Magnus Grehn och Mats Granbergs samtal kring nyligen bortgångne poeten Kristian Lundberg.
Mina egna insatser inleddes med att oförberedd kastas rakt in i hetluften när jag på torsdagen ombads läsa den svenska översättningen av en av Daniel Malpicas dikter under hans presentation av sitt konstnärskap. Det fanns ingen tid att lära sig texten, så det var ju bara att läsa innantill och försöka att inte snubbla på orden. Det gick nog hyfsat ändå. Kontrasten var också härligt påtaglig mellan min lågmälda småländska och Malpicas snudd på furiösa och kraftfulla spanska.
Fredagkvällens nationella poesiscen på restaurang Babar presenterades av poeten, litteraturkritikern och punkgitarristen Christer Boberg. Utöver jag själv uppträdde också eminenta Jenny Luks, Johan Holmlund, Beatriz Quevedo de Hansen, Carl-Johan Bachofner, Stefan Albrektsson, Ulrika Revenäs Strollo och legendaren Lasse Söderberg. Jag läste åtta dikter ur mitt nya manus. Av reaktioner och kommentarer efteråt verkar jag inte ha gjort bort mig, tvärtom. Tack för peppen alla ni fina och generösa. Själv vet jag inte riktigt, var så nervös att jag nog drabbades av en smärre blackout. Det blev också tydligt hur mycket högläsningen kan göra för textförståelsen. Så var fallet med t.ex. Jenny Luks, som jag läst innan, och vars texter plötsligt öppnade upp sig när jag fick höra dem lästa av författaren själv. Det är en häftig känsla.
Under den avslutande festivalpunkten, lördagens pilsnerpoesi på restaurang Ban Thai, läste jag en dikt om rotfyllning och en om dålig andedräkt. Klassiska lyriska teman. Det gick också bra. Vi var nära 30 stycken som läste denna kväll, men hur sjukt det än kan låta tror jag ändå inte att det är rekord för antal deltagare i pilsnerpoesin under Fringen. Personliga favoriter under kvällen; Peter Nyberg tillsammans med sidekick Ping som läste på kinesiska, residenspoet Stephen ”The Shredder” Treharne från Wales, och inte minst Karl Larsson Walléns framförande av ”Franska moln” som efter cirka trehundra upprepningar av titelfrasen fick avbrytas av MC Dominic Williams…
Så här med några dygns distans ska jag erkänna att jag är jävligt stolt över att ha genomfört dessa uppläsningar. Och att jag dessutom gjorde det spik nykter. Trots att den sociala biten av festivalen – pubar, krogar, efterfester – blir snudd på ohanterlig för mig, så knöts ändå lite kontakter, som i sin tur födde tankar och idéer om samarbeten. Och det är ju en av grundtankarna med Fringen, att erbjuda en arena för möten och korsbefruktningar. Tusen tack för det Colm, Dominic, Frank, Magnus, Frida och alla alla alla andra hjältar där uppe i norra Småland.